*5 år sedan

Igår var det 5 år sedan världens vackraste häst lämnade jorden.

I tisdags var det 5 år sedan jag grät mig till sömns efter att jag hade sagt farväl till honom.

5 år sedan mitt liv rasade samman
5år sedan jag var den ledsnaste flickan i världen
5år sedan jag smekte hans mjuka päls och hans bitvis ärriga kropp
5år sedan jag såg honom djupt i ögonen
5år sedan han la sitt huvud i min famn
5år sedan jag borstade honom
5år sedan jag grät med ansiktet gömt i hans man
5år sedan jag planerade att rymma med honom
5år sedan han såg på mig med sin förstående blick -han visste så väl

5år sedan vi sa farväl till varandra
-jag kramade honom med tårar i ögonen, pussade honom på hans sammetslena mule, klappade honom på bogen, sen gick jag.
-han tittade på mig, puffade mig i magen med sin mule, gnäggade efter mig när jag gick.

Vi sa farväl till varandra, men aldrig trodde jag att det skulle vara så svårt. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0