Windy Pride <3
Idag den 10 februari 2009 fick världens vackraste varmblod somna in.
Han föddes på Norges nationaldag, alltså den 17 maj år 1985.
Annelie ägde honom från det att han var 4 år gammal tills idag, då han fick somna in för att leva vidare i Trapalanda.
Jag växte upp på Windy, han var den första häst som bar mig. Jag började rida honom när jag var 3 år gammal, jag red i deras paddock. Windy tyckte dock att det var rätt trist att bära runt på mig i paddocken så han lärde sig tillslut, när mamma kom för att hämta honom så vägrade han bli fångad. Haha, smarta häst!
Han lärde mig grunden, han var den första häst jag red.
Han har lärt många rida. Han har även lärt många människor att lita på hästar.
Han kunde ofta se arg ut, han gillade inte när man drog åt sadelgjorden. Men han var aldrig elak. Han var den snällaste man kunde tänka sig. Min pappa är livrädd för hästar, han vill inte vara i närheten av dom, men Windy, den hästen gillade pappa. Var man i stallet så gick pappa alltid och hälsade på Windy, som oxå uppskattade hälsningen.
Windy var min familjs granne.
Han har funnits under hela min uppväxt. Han har funnits under hela Emmas liv. Jag tycker så synd om Emma just nu. Stackars lilla flicka. Men hon vet, liksom jag att Windy hade det allra bästa livet en häst kunde ha.
den tilliten han hade till Annelie var otrolig! Han gick lös med henne på promenad, ni kan ju tänka er. Annelie kunde komma gående med Emil i barnvagn, 3 hundar, och sedan Windy i grimskaft eller lös och sedan shettisen Tintin lös. Det var deras promenader :)
Windy har burit runt Emma på tävlingar. Jag glömmer ALDRIG när jag var med henne till Storbyn på hopptävling för travare. Windy var 21 år gammal och Emma var 10 år. Alla var så imponerade över Windy, vilken otroligt snäll häst! Och vilken läromästare! Emma och Windy kom runt felfritt och fick pris. Windy såg så otroligt stolt ut på prisutdelningen!
Jag skulle kunna skriva så otroligt mycket om denna fantastiska häst,
men jag väljer att sluta här.
Han fick ett otroligt liv, först som travhäst, sedan som ridhäst/barnhäst/läromästare.
Sorgligt nog fick han problem med tänderna på ålderns höst, han fick svårt att äta och magrade ut ordentligt.
Det var nog rätt det som hände, men det är ju ALLTID sorgligt.
Jag finns här Emma, när som helst.
Vila i Frid Windy Pride!
Han föddes på Norges nationaldag, alltså den 17 maj år 1985.
Annelie ägde honom från det att han var 4 år gammal tills idag, då han fick somna in för att leva vidare i Trapalanda.
Jag växte upp på Windy, han var den första häst som bar mig. Jag började rida honom när jag var 3 år gammal, jag red i deras paddock. Windy tyckte dock att det var rätt trist att bära runt på mig i paddocken så han lärde sig tillslut, när mamma kom för att hämta honom så vägrade han bli fångad. Haha, smarta häst!
Han lärde mig grunden, han var den första häst jag red.
Han har lärt många rida. Han har även lärt många människor att lita på hästar.
Han kunde ofta se arg ut, han gillade inte när man drog åt sadelgjorden. Men han var aldrig elak. Han var den snällaste man kunde tänka sig. Min pappa är livrädd för hästar, han vill inte vara i närheten av dom, men Windy, den hästen gillade pappa. Var man i stallet så gick pappa alltid och hälsade på Windy, som oxå uppskattade hälsningen.
Windy var min familjs granne.
Han har funnits under hela min uppväxt. Han har funnits under hela Emmas liv. Jag tycker så synd om Emma just nu. Stackars lilla flicka. Men hon vet, liksom jag att Windy hade det allra bästa livet en häst kunde ha.
den tilliten han hade till Annelie var otrolig! Han gick lös med henne på promenad, ni kan ju tänka er. Annelie kunde komma gående med Emil i barnvagn, 3 hundar, och sedan Windy i grimskaft eller lös och sedan shettisen Tintin lös. Det var deras promenader :)
Windy har burit runt Emma på tävlingar. Jag glömmer ALDRIG när jag var med henne till Storbyn på hopptävling för travare. Windy var 21 år gammal och Emma var 10 år. Alla var så imponerade över Windy, vilken otroligt snäll häst! Och vilken läromästare! Emma och Windy kom runt felfritt och fick pris. Windy såg så otroligt stolt ut på prisutdelningen!
Jag skulle kunna skriva så otroligt mycket om denna fantastiska häst,
men jag väljer att sluta här.
Han fick ett otroligt liv, först som travhäst, sedan som ridhäst/barnhäst/läromästare.
Sorgligt nog fick han problem med tänderna på ålderns höst, han fick svårt att äta och magrade ut ordentligt.
Det var nog rätt det som hände, men det är ju ALLTID sorgligt.
Jag finns här Emma, när som helst.
Vila i Frid Windy Pride!
Kommentarer
Trackback
