Johanna

Kom att tänka på en sak som jag glömt att skriva här i bloggen, hur jag nu kunnat glömma denna upplevelse?
Ja det vet jag inte :S

Hur som

I måndags gick jag och Zotis morgonpromenad vid 8, när vi nästan var hemma igen fick Zotis upp ett spår, jag hade honom kopplad som tur va!
Han gnällde och han slet i kopplet, tänkte först att det var en löptik som hade gått där nyligen, men Zotis var riktigt besatt.
Han drog så mycket att han knappt fick luft.
På höger sida om oss är det en åker och på vänster sida är det en större gräsplätt samt lite små träddungar.
Sen helt plötsligt stannar Zotis, skyggar bak två steg och sätter sig och stirrar in bland träden. Jag försöker se det han ser och helt plötsligt ser jag,
ett litet litet rådjurskid kommer gående RAKT EMOT oss.
Tankarna går på högvarv, VAD GÖR JAG NU?!
Kidet fortsätter rakt emot oss, Zotis sitter spänt och kollar, jag står helt fastfrusen i marken och vet inte om jag törs röra mig, funderar förtvivlat över varför jag inte har kameran med mig? (inte för att jag brukar ha kameran med mig på morgonen men iaf)
Kidet är ca 2-3meter ifrån oss nu, tittar på oss med stora (underbara) ögon. Den är såå gullig! Den kliver över cykelvägen och ut på åkern, kollar tillbaka på oss och stannar.
Efter en liten stund (ca 2-3 minuter) så hör jag oväsen ifrån en skogsdunge bortanför åkern och då kommer mamma rådjur!
Äntligen tänker jag och pustar ut, kidet springer och möter sin mamma och dom skuttar iväg tillsammans, in på lägenhetsområdet!

Jag hoppas verkligen att det gick bra för dom och att dom hittade till skogen helt oskadda.

Det var iaf en morgonpromenad utöver det vanliga! :)