*Vila i Frid små prinsar

För två dagar sedan fick ni avsluta era långa liv.

Robin Hood III, "Robin" var född 1985 och kom till Svärdsjö RK redan som 5åring, han har tjänat på ridklubben sedan dess. Han har lärt små barn att rida, han har lärt små barn att vara minst lika envisa som ett russ, för envis, det var han. Han har lärt små barn att sitta kvar när han har busat, men framförallt har han lärt små barn att älska hästar.
För att barnen har älskat honom, det är det ingen tvivel om.
Jag själv älskade att rida Robin när jag var liten, han var den pigga och glada ponnyn.
Min syster älskade att tävla honom, fort gick det, volt efter volt för att få kontroll, men syrran, hon hade ett stort smile på läpparna, det gick ju fort!

Jag minns när Robin fick fång, han fick då tillbringa första fångsommaren i Gårdvik, alldeles intill vårt hus, tillsammans med shettisen Tintin och varmblodet Windy, han och Windy blev väldigt nära vänner, så jag hoppas ni ses nu, i Trapalanda..

Han fick tillbringa 4-5 somrar hos oss, underbara lilla ponny som gnäggade när pappa gick morgonpromenaden med Klimpen, pappa som aldrig "gillat" hästar blev väldigt förtjust i den söta lilla ponnyn.

Men Robin har jobbat hårt på ridskolan i 19 år, hörde ni, 19 ÅR! 
Han har sett ponnier och hästar komma och gå, hans bästa vän Aladdin försvann för flera år sedan.
 Nu var det hans tur, en ponny orkar inte hur mycket som helst, tyvärr.

Han har det bra nu, Robin Hood.




Robbin, mer känd som "Bobban"  var född 1987 och var 10 år när han flyttade till ridskolan. Han var en rund ponny utan svans, ja för han hade om jag minns rätt bott med en kanin som helt enkelt tuggat av hans fina svans, så kvar hade han några strån och en svansrot.
Han var en matglad grabb, inget gick fört fort, om det inte gällde mat förstås.
Han är den ponnyn som hoppade över vilket staket som helst, bara det fanns mat på andra sidan.
På uteritterna fick man hålla honom kort, vaddå, det var ju mat i diket! Bobban betedde sig aldrig illa på lektioner, han tog allt i sin takt och gillade det. Han var den perfekta ponnyn för det lite försiktigare barnet.
Bobban var lite av en enstöring, kanske var det ingen som orkade med honom? Han strosade ut ifrån hagen (kröp, hoppade?) och åt mat, men sedan vid 14-tiden så kom han snällt, då var det ju dags för insläpp och mat ;)
Även Bobban fick fång och fick tillbringa flera somrar hemma hos oss tillsammans med Robin, det var då man lärde känna Bobban. Varken jag eller syrran hade gillat att rida honom, det gick lite för sakta.
Men när han bodde hos oss såg man en annan sida, en riktigt mysig ponny som hade så mycket att ge.
Mamma blev riktigt förtjust i Bobban och tog alltid med en morot till ridklubben för att ge honom, gissa om han blev glad?
Bobban var en otroligt mysig och speciellt ponny som har fått en speciell plats i mitt hjärta, och garanterat i fleras hjärtan.

Vi ska vara glad för den tiden vi fick med dessa prinsar, det känns svårt just nu att dom är borta, men dom har haft ett fint liv.


Vila i Frid små prinsar ♥



Robin : )



Bobban : )


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0