*Jobbigt läge
Fick en jättesnällt sms av bästa Sofia då hon undrade ifall jag ville med ut och äta på lördag kväll, första tanken var; "oohh vad roligt!" Samtidigt som jag visste att jag inte hade råd, men pengar kan jag alltid låna då jag får lönen på måndag.
Sen började jag tänka efter (bra eller dåligt?) och jag insåg att jag nog inte klarar av det.
Jag tycker att det är väldigt jobbigt att umgås med folk jag inte känner, mest pga att jag är blyg och inte kan ta plats.
Sen är de det med maten, jag är så otroligt kräsen och har svårt för att äta tillsammans med mycket människor (resturanger t.ex).
Det har blivit bättre ang maten då jag nu "vågar testa" lite udda maträtter, som t.ex igår då jag lagade moussaka. Jag tänkte hela tiden "det här kommer jag aldrig kunna äta, gud vad mycket äckligt det är i", men sen när jag smakade så var det fantastiskt gott!
Men sen att umgås bland folk, det är så olika.. På jobbet i somras så var det inga problem, jag älskade det jobbet! Jag umgicks med okänt folk hela dagarna.
Men att gå ut på krogen t.ex skulle aldrig falla mig in, det blir för mycket, jag är inte en person som snackar och dansar runt och hur rolgit är det att stå och prata med dom man känner på krogen? Det kan man ju lika gärna göra hemma.. Dessutom dricker jag knappt nå alkohol, händer någon gång om året, max..
Jag är kanske tråkig, men jag har aldrig längtat efter en festkväll på krogen, men däremot ett resturangbesök hade ju varit trevligt.
Så tusen tack Sofia för inbjudan, du är så snäll!!! Men denna gång tackar jag nej, följer kanske med nästa gång. KRAM till dig!
Nästa gång slipper du inte undan, hehe! Jag är bäst att träna restaurangbesök med, för jag kan hålla låda och tipsa om god mat och snacka om allt eller inget, så vips så har du klarat av ett helt restaurangbesök utan att du har tänkt på det, och dessutom kanske haft trevligt och ätit gott! Vi ska öva!
Stor kram på dig stumpan! <3
Lyssna på din kompis ovan. T r ä n a ! Jag läste för länge sen att du inte har så många kompisar, utan färre med istället riktigt bra kompisar vilket är bra men det är ju ännu roligare att ha massvis av kompisar? Men det verkar som att du låter din blyghet vara en ursäkt för att umgås, och vem kan få kompisar utan att umgås eller utan att våga träffa nya människor? Våga vara dig själv, för jag vet att du är en urgullig tjej och jag har aldrig upplevt dig som blyg (?!) kanske är det bara du själv som tycket att du är det men ingen annan? :)
Ville bara säga de, tycker inte att du förtjänar att känna som du gör. Du är egentligen en glad och sprallig tjej, de vet jag sen gamla goa ti'n! ;)
